Klimatkonferensen på Bali kan beskrivas både som en framgång och en besvikelse. Framgång för att länderna kom överens, besvikelse för att inga bindande avtal slöts.För första gången visade dock politikerna vilja att ta till sig forskarnas budskap.
— Huvuduppgiften för Clipore är att bedriva forskning kring hur vi får en internationellt gångbar och effektiv klimatpolitik. Så att hålla koll på förhandlingarna är en grundförutsättning för vår forskning, säger Markus Åhman, forskare inom Clipore.Sprida information
Ett annat skäl är att försöka påverka genom att sprida information till politiker och de som förhandlar. Till exempel genom att arrangera seminarier vid sidan av de egentliga förhandlingarna. Under Balikonferensen anordnade Cliporeforskare tre sådana möten.
— Men den egentliga påverkan och informationsspridningen sker långt tidigare och är en ständigt pågående process mellan forskarsamhället och politiker och beslutsfattare, säger han.
Ytterligare ett skäl för att delta i stora konferenser är möjligheten att träffa andra forskare. Av sammanlagt nästan 11 000 deltagare på Balikonferensen var endast cirka 3 000 landsrepresentanter och deltog i de direkta förhandlingarna — övriga var antingen forskare eller personer från olika intresseorganisationer.
Forskning om förhandlingarna
Från forskningsprogrammet Clipore deltog 10 forskare från Sverige och ytterligare tio forskare från USA, Indien och Norge.
— Alla institut som deltar i Clipore var representerade på Bali. För några av oss var det en lite speciell konferens eftersom vi arbetar med en studie av hur informationsutbytet mellan forskare och förhandlare fungerar, säger Markus Åhman.
Gehör i förhandlingarna
En del av Clipores arbete handlar om att titta på legitimiteten i förhandlingarna, ett delprojekt handlar till exempel om hur mötena vid sidan av huvudförhandlingarna fungerar. Under våren hoppas Clipore kunna publicera en första artikel kring värdet av informationsutbyte vid liknande konferenser. Men får då forskarnas resultat gehör bland förhandlare och politiker?
— Ja, i så måtto var faktiskt Balikonferensen ett genombrott. Avståndet mellan det forskarna säger behöver göras och det som politikerna diskuterar, har bara ökat de senaste 15 åren. Bali innebar kanske inte att avståndet minskade, men det ökade inte i alla fall. Det är ett viktigt trendbrott, säger Markus Åhman.
Politisk vilja
Han anser att det nu åtminstone finns en antydan till politisk vilja, sedan är frågan om politikerna omvandlar den viljan till politisk handling. Även Clipore har fått gehör i förhandlingarna, anser han.
— Det handlar om nödvändigheten av kostnadseffektiva klimatanpassningar och på den punkten har framförallt EU tagit till sig forskarnas budskap och driver frågan i fortsatta förhandlingar. Framgången som Balikonferensen uppnådde är främst, enligt Markus Åhman, att alltihopa inte kraschade, att USA nu säger sig vilja vara med på ett konstruktivt sätt, att utvecklingsländerna är med och villiga att diskutera åtaganden samt att mötet förhandlade fram ett slutdatum.
— Det som återstår att göra är att tala om hur stora reduktioner man kan tänka sig och vilka länder som ska reducera sina utsläpp. EU har redan varit relativt tydligt vad gäller vad man tänker sig. Överlag har EU fortsättningsvis en viktig ledarroll att axla, anser han. EU har varit pådrivande i klimatfrågan de senaste åren och det arbetet var starkt bidragande till avtalet på Bali.
— EU har fortfarande mycket att bevisa på hemmaplan och för de skeptiker som fortfarande finns, inte bara USA utan även i de snabbt växande ekonomierna som Kina och Indien. Här är vår forskning som visar hur ekonomisk utveckling kan gå hand i hand med klimatanpassningar viktig, säger Markus Åhman.
