Kunskapsbildning inom klimatpolitiken
Hur går kunskapsbildningen till inom klimatpolitiken? Hur fungerar systemet för handel med utsläppsrätter? Forskningsprogrammet "Mistra´s Climate Policy Research Programme" ska bland annat ta fram kunskap om beslutsprocesser och policyåtgärder som rör de globala klimatförändringarna. Man ska även bidra till en plattform för dialog mellan forskare och användargrupper om olika klimatfrågor. IVL, Svenska Miljöinstitutet AB, är en av de deltagande grupperna. EU ska införa ett system för handel med utsläppsrätter, exempelvis koldioxidutsläpp från tung industri. Utsläppshandeln är ett styrmedel för att kostnadseffektivt minska utsläppen av växthusgaser. Fördelarna för miljön är att myndigheterna på förhand kan bestämma hur stora utsläppen får vara. För industrin är fördelen att de kan välja om de vill genomföra minskningar av utsläppen själva eller köpa utsläppsrätter av någon annan.IVL, vars mål är att i samsyn mellan myndigheter och näringsliv arbeta för ett uthålligt samhälle, har i många år tagit fram underlag för att beskriva olika sektorers bidrag till växthuseffekten. När Mistra utlyste en ansökan som rörde klimatfrågan reagerade man därför omedelbart.- Vi visste att frågan var på gång inom Mistra efter en förannonsering och läste därför utlysningen mycket noga. Vi ställde oss en rad frågor, som vad vi kan bidra med och hur kan vi möta det som Mistra efterfrågade. IVL har goda kontakter med industrin. Vår första idé var därför att skriva en ansökan där resultaten riktade sig mot näringslivet, säger avdelningschef Lars Zetterberg.CHANSNING
Men ganska snart insåg man att det skulle vara svårt att få ett gemensamt fokus inom industrin.
- Vi ville ha en tydlig användargrupp och när vi tänkte ett steg till insåg vi att de självklara användarna fanns inom den politiska världen. Genom att ge stöd till den politiska processen i miljöstyrningen fann vi en väl avgränsad grupp med ett tydligt användarvärde.
Även om detta innebar en chansning, eftersom den politiken inte tillhör IVL:s kärnområde, valde man att gå vidare. Alltså författade Lars Zetterberg en ansökan för planeringsbidrag.
- Det kändes i övrigt helt rätt. Vi ville se Europa som ett laboratorium för idéer kring miljöstyrmedel. Vi förstod att förhandlingsdelegationen borde ha ett stort intresse av detta. Jag hade till att börja med lite dåligt självförtroende eftersom jag själv inte hade disputerat inom området. Samtidigt började jag inse att detta var en fördel.
Genom att han inte sökte medel för en redan befintlig forskningsverksamhet kunde Lars Zetterberg arbeta mer förutsättningslöst.
- Jag frågade helt enkelt de som skulle använda resultaten om vad de ansåg vara viktigast. Vilka frågor ville de som klimatförhandlare ha svar på om tre år? Vad ville industrin? Intervjuerna sammanfattades i ett antal punkter.
Resultatet blev en lite annorlunda kravspecifikation, som också utgjorde huvuddelen i ansökan om planeringsanslag.
- Vi fick anslaget. Därefter hade vi möte med Mistra och fick då en bra återkoppling som betydde mycket. Vi fick råd som "tänk på det här" och "undvik att", det vill säga tydliga råd om hur vi skulle gå vidare med den fullständiga ansökan, säger Lars Zetterberg.
Därefter satte det stora arbetet igång att skriva den fullständiga ansökan. Lars Zetterberg tog på nytt kontakt med myndighetspersoner, forskargrupper och olika organisationer.
- Målet var att få med de främsta forskarna i Sverige och i övriga världen. Industrin visade sig vara mycket intresserade - de vill ju veta vilken typ av klimateffektiv teknik de ska satsa på framöver och teoribildningen kring utsläppshandeln.
Genom mötena med Mistra visste man nu också att det exempelvis var viktigt att tänka på geografisk spridning i projektet, att man måste tänka på könsfördelningen - och att läsa anvisningarna noga.
- Genom dialogen med Mistra fick vi ett mer klart fokus, där vi förstod att de var mer intresserade av ett djup och nischat program, än ett stort och brett med diffusa svar. Vi skulle helt enkelt leverera konkreta resultat till vår användargrupp.
CHAMPAGNE!
När ansökan var klar blev det dags att möta referensgruppen som bedömde användarvärdet och den vetenskapliga utvärderingsgruppen.
- De ställde relevanta frågor. Referensgruppen bestod ju av potentiella användare med brett fokus säger Lars Zetterberg.
Lite svårare blev det med utvärderingsgruppen, bland annat genom deras vetenskapliga krav. Men genom att IVL nu samlat en grupp etablerade forskare kring projektet kunde vi besvara utvärderingsgruppens frågor.
- Visst var det lite nervöst, men man bör inte ha en överdriven respekt för dem. Gruppen vill ju bara ha svar på sina frågor.
Resultatet blev ett preliminärt positivt besked - men grupperna krävde några kompletteringar.
- Det var inga problem, utan vi kunde bara följa deras krav, som att blanda in fler svenska forskare och införliva fler forskningsområden.
Efter att man lämnat in en reviderad ansökan och en redogörelse för styrelsen, var det bara att vänta på styrelsemötets beslut.
- Redan samma dag fick vi beskedet att vi fått anslaget. Det var jättekul, speciellt som vi arbetat med ansökan i nästan ett år. Jag ringde runt till alla inblandade - och öppnade champagneflaskan!
Nu ska gruppen observera utvecklingen av utsläppshandelssystemet i EU och kommer att analysera alternativa utvecklingsvägar för systemet. Analyserna kommer att ske med blicken mot ett längre tidsperspektiv, bortom Kyotoprotokollets första period. Projektet The role of emission trading in climate policy (ETIC) är ett av två projekt som utgör kärnan av Mistras forskningsprogram Mistra´s Climate Policy Research Programme.
